Såklart. Det kan jag konstatera efter helgen i Växjö. Och annat var väl inte att förvänta, det var ju bara tre veckor sedan jag flyttade därifrån.

Det var en himla märklig känsla jag fick när jag kom till Campus i lördags. Hela kroppen skrek "Änligen hemma!!" medans förståndet försökte förklara att det ju inte alls är hemma längre... Mycket märklig känsla... Så istället för att gå in på Stallvägen 23 fick jag gå förbi och hem till Tessan istället. Och det var ju trevligt att träffa henne såklart! Hon har fått det himla fint i lägenheten!

På kvällen var det tentafest, och den blev lyckad! Det hade tydligen varit en riktigt tung tenta så det märktes att folk var festsugna! Efter några timmars förfestande hemma hos Tessan drog vi oss mot Sivans. Och Sivans var precis som vanligt. På gott och ont. Det kan vara himla roligt där ibland, men för det mesta är den ena Sivanskvällen den andra alltför lik, och det var nästan med lättnad som jag traskade ifrån där redan vid midnatt, nu visste jag att jag hade en sak mindre att sakna i Växjö.

Söndagen var en riktig bakisdag. Tessan och jag gick till Karolina där vi blev kvar i flera timmar. Även Rosanna och Malin kom efter ett tag. Det blev en dag av slappande, snackande, tv-tittande och bull- och pizzaätande. En himla mysig dag var det. Det är nog sånt jag saknar mest, att hänga med kompisar utan att göra nånting särskilt alls. Efter det kändes det ännu konstigare att inte gå hem till sig själv sen, efter en sådan dag kändes det som världens självklaraste grej att man själv var campus-bo, men icke...

Istället fick det bli en runda runt sjön för min del, inget Växjö-besök utan den promenaden! Söndagkvällen spenderades sedan hos brossan, och igår åkte jag hem igen. Tror fortfarande inte jag har tagit igen tillräckligt många timmars sömn eftersom jag var tvungen att plugga hela dagen idag. Men imorgon ska jag sova läääänge!