Jag har egentligen ett ganska ambivalent förhållande till Berlin. Staden saknar något självklart centrum och är väldigt uppsplittrat, många områden känns inte alls särskilt mysiga utan snarare ganska ruggiga, servicepersonal är ofta riktigt otrevliga (träffade på oproportionerligt många sådana under senaste resan dit) och det är i allmänhet väldigt svårt att få en känsla för denna stad. Men det är väl lite på grund av dessa saker som jag faktiskt har valt att göra en utbytestermin just där; att lyckas få en känsla för Berlin och känna sig lite hemma där känns som en utmaning. Till skillnad från Wien, där detta gick ganska fort (i alla fall är det så jag minns det), får man nog kämpa lite mer för det i Berlin och man behöver nog lite längre tid för att lära känna staden.

Just kontrasten från Wien lockar också. I Wien utgår allt mer från stadens kärna – Innere stadt, som är den gamla stadskärnan som förr inramades av stadsmuren och som nu omringas till största delen av Ringstrasse. Sen kommer Innenbezirke (innerområdena) som (till största del) ramas in av Wiener Gürtel Strasse och utanför dessa finns Aussenbezirke (ytterområdena). Berlin känns ju som raka motsatsen till detta. Det finns flera områden som känns som centrum. Detta är ju inte så konstigt med tanke på stadens moderna historia med en uppdelning mellan DDR och Västtyskland, som i sin tur delades in i en amerikansk, en brittisk och en fransk sektor. Det känns som att det finns mycket historia att ta till sig om man är på det humöret.

 

Sen finns det ju lite andra saker som gör det till ett (förhoppningsvis) bra val. Eftersom det är en stor stad är studieutbudet rätt stort. Liksom alla universitet i Tyskland är terminstiderna olika Sveriges. Vinterterminen sträcker sig från oktober till februari och sommarterminen från april till augusti. Detta gör att Rasmus, som får sommarlov (eller eventuellt så kallad ”endless vacation”, det vill säga blir tillfälligt arbetslös) i mitten av juni, kan komma och bo med mig under sommaren vilket såklart är ett stort plus.

Ett minus är däremot dialekten där, som jag verkligen hoppas att jag inte snappar upp alltför mycket av. I allmänhet tycker jag att dialekterna i Tyskland och Österrike blir finare ju längre söderut man kommer. Som i Sverige alltså…

Kom precis hem från tyskkväll på spåkcafet vid Esperantoplatsen. Tänkte försöka gå dit varje helg fram tills jag åker nu för att fräscha upp tyskan lite. Det är kul att det är en sådan blandning på folk där, mannen bredvid mig var till exempel en 88-årig Göteborgare och snett mittemot mig satt en hitflyttad bayerska. Samtalen var bitvis rätt tröga ikväll men det var kul att få prata och lyssna på lite tyska! 

 

I helgen var som sagt mamma här. När hon kom i lördags gick vi och käkade på John Scotts Pub på Avenyn. Där hade de riktigt fin pubmat för helt okej priser. Dessutom ett stort utbud på öl och några riktiga cidersorter (briittisk cider). Rekommenderas!

 

Sen gick jag och mamma på stadsteatern. Hon hade fått biljetter till Affären Danton, som utspelar sig under franska skräckväldet, i julklapp. Ganska snart efter att föreställningen började upptäckte vi irriterande nog att mycket av pjäsen föll bort eftersom en av huvudrollsinnehavarna, han som spelade Robespierre, pratade alldeles för lågt. Stadsteatern brukar ju inte micka sina skådespelare utan förlita sig på den goda akustiken i salarna, men då brukar de ju se till att skådespelarna talar ut ordentligt... Jag vet inte om det var något tillfälligt, att skådespelaren var sjuk eller nåt, men det var märkligt att ingen inom produktionen, typ de som skötte ljuset, sa till skådespelaren hur illa det hördes, för som sagt gick man miste om en stor del av handlingen på grund av detta. Pjäsen var i övrigt bitvis rikitgt intressant, men bitvis lite väl komplicerat. Pjäsen handlade mestadels om en maktkamp mellan Danton och Robesspierre, men det var lite svårt att få grepp om vad de egentligen var oeniga om (och ovanstående problem underlättade ju inte direkt...). Häftigast var nog scenografin; under rättegångsscenerna sprang till exempel skådespelare omkring i publiken och på scen stod en stor spegel som speglade publiken, så att det skulle se ut som att alla var åhörare till rättegången. Allt som allt var det ändå en trevlig kväll, det är alltid kul att gå på teater.

 

På söndagen tänkte vi gå på långpromenad, men Göteborg bjöd på riktigt Göteborgsväder (snålblåst och regn), så det blev en runda på Universeum istället, där vi trängdes med halva stans barnfamiljer. Det var kul att hälsa på fiskarna och aporna igen. Deras nya utställning, Undergågen, med nattaktiva djur, var kanske ingen höjdare däremot. Ormar som ligger stilla är ju rätt svåra att se i vanliga fall, och inte blir det lättare när man är ett mörkt rum. Men så småningom ska de väl få dit lite gnagare och så, då blir det kanske roligare!