Efter 12-dagars resa i Prag och Österrike sitter jag åter i min lilla lägenhet i Växjö. De senaste dagarna har jag verkligen längtat efter att få sjunka ner i min soffa, alldeles ensam och göra absolut ingenting. Men efter tolv dagar ständigt omgiven av annat folk känns det tomt och konstigt att vara hemma... men man vänjer sig väl. Mer resande hade jag i alla fall inte pallat, alla var helt utmattade på slutet, det har varit minst sagt en intensiv resa.

Vi har upplevt så mycket tillsammans de senaste tolv dagarna och det kommer nog ta ett tag innan man hinner smälta alla intryck. Någon tid att smälta saker och ting fick vi i alla fall inte under själva resan, en enda ledig kväll fick vi och det var i förrgårkväll, på sista hotellet, ett litet hotell i en liten ort i Tyskland.

Resans första mål var Prag. En mycket vacker stad måste jag säga. Hann med att träffa mamma och pappa kort där eftersom de råkade vara där samtidigt. På vägen till Prag stannade vi dessutom till ett par timmar i Dresden, en stad som säkert är värt ett återbesök när man har lite mer tid.

Sen åkte vi till Österrike, bodde sex nätter i Weidling vid Klosterneuburg utanför Wien. Tre dagar ägnades åt Wien självt, och även jag fick se en hel del nytt, även om mycket naturligtvis var bekant. En av resans höjdpunkter var den guidning vi fick, en mycket exklusiv sådan då han undvek de flesta "turistfällor" och visade oss det som var typiskt wienerisch, vilket var mycket intressant! Jag fick historisk bakgrund till många platser som jag redan varit många gånger på, skitkul! Var på Sisimuseet (som var över förväntan) och Kaisergruft, två ställen som jag inte varit på förr. Vi fick även guidning i Parlamentsbyggnaden, som är otroligt pampigt både innifrån (med undantag av vissa plenisalar) och utifrån. Studiebesök gjordes på Svenska ambassaden och Bundespressedienst, som båda är möjliga praktikplatser för dem som fortsätter med IAL. Båda besöken var så intressanta och inspirerande att jag nästan, men bara nästan, ångrade att jag ska byta program. Vi fick även höra ett föredrag om jämställdhet i Österrike, även det mycket intressant.

Jag hann oxå med att träffa min värdfamilj ett par timmar! Himla trevligt att sitta och prata med Johanna, min värdmamma, henne tycker jag så mycket om. Michi såg jag inte till mycket, men han hade jobb att göra. Efter lite fika ägnade jag drygt en timme till att spela fotboll med pojkarna (nu 6 och 8 år gamla). På så sätt vann Österrike i alla fall en match i sommar: Sverige-Österrike 3-15... eller nåt sånt. Till mitt försvar kan jag dock tilllägga, att förrutom att Sverige var i numerärt underläge hela matchen, var Österrike enväldiga domare och regelpåhittare. Detta hade dock Sverige inte något emot eftersom det alltid var lika roligt att bli tillrättavisad av den yngsta av österrikarna som vinkade och tipsade hur Sverige skulle göra, på samma gulliga lillgamla sätt som alltid. Han var dessutom inte särskilt nådig i sina kommentarer om det svenska spelet; "Maria, du bist prinzipiell schlecht!". Hans medspelare var desto snällare, även när Sverige inte var i närheten av bollen utropade han med jämna mellan rum "Du bist spitze Maria!"

Efter att halvt motvilligt ha lämnat familjen för den här gången fick jag stressa in till stan, där jag mötte upp de andra innan en Mozartkonsert. Kände mig lagom fräsch där jag kom svettig efter fotbollen, medan de andra hunnit duscha och fixa till sig på hotellet. Jaja, fin konsert var det i alla fall! 

De tre andra dygnen som vi bodde i Weidling gjorde vi olika utflykter. Två vinprovningar (alla fick med sig mycket goda viner hem därifrån), stadsbesök i diverse småorter, slottsbesök och mycket annat hanns med.

Sen åkte vi till Steyr. Här hade jag nästan velat stanna längre, bodde på ett jättefint hotell med utsikt mot alperna! Just alperna fick vi vandra i, en riktigt jobbig, brant bergsvandring blev det! Men vilken känsla när man klarat av det! Och vilken utsikt!

Därefter började resan så sakteliga hemåt, vilket vi alla var glada för, en dag till och vi hade kollappsat i en liten hög hela bunten...

Annat värt att minnas från resan: Flams och trams med Teresa (men även förtroliga samtal med densamme), en Annika som blev överlycklig så fort hon såg något som hade med Sisi att göra (vilket blir ofta i Wien), mysiga kvällar med hela gänget, en något märklig Hauswirt (som envisades med att vara supersocial på mornarna när folk bara ville äta sin frukost), många skrattattacker, en Frida som retas/försöker irritera (fast på ett roligt sätt:)), trött flummhumor... tja, en resa att minnas helt enkelt!

En del negativt var det dock, även om det positiva definitivt övervägde, men det tänker jag inte gå in på nu, detta blogginlägg är redan på tok för långt. Kanske imorgon. Nu: tevekväll! Fast först väntar disken....