De senaste dagarna har varit bra. Jag har äntligen blivit lite pepp på att vara här! Vilket förmodligen har att göra med att all byråkrati är klar och jag har bestämt mig för att lägga skolan också åt sidan. Först tänkte jag bara ta en paus från det över helgen men nu känner jag en stor motvilja att ta tag i det alls... Det som jag har kvar att göra är ju som sagt att kolla lite noggrannare på kurserna och försöka klura ut om jag har motsvarande förkunskaper etc., eventuellt med hjälp av katalogerna som man kan hämta på de olika intuitionerna. Men nu tänker jag väl att jag ändå har plockat ut kurser för 45 poäng och alla kändes rimliga när jag läste om dem första gången, så jag kanske ska köra på det helt enkelt...

I lördags var jag som sagt på filmmuseet på Potsdamer Platz. Egentligen film- och tv-museet, men jag upptäckte i efterhand att jag måste ha missat hela tv-delen... Fotot nedan visar ett av de första rummen i filmdelen av museet, ett spegelrum där de visade lite olika gamla filmer, vilket gav en häftig och snygg effekt. Det satte nästan ribban lite för högt för resten av museet var rätt medelmåttigt. En del var intressant, till exempel delen om de första tyska filmstjärnorna. Flera rum ägnades åt Marlene Dietrich, en tysk Hollywoodstjärna. Det var snyggt gjort, men det stod tyvärr mest småfakta om henne vad jag kunde hitta, jag hade hellre haft en liten biografi någonstans.

 

 

Innan jag gick till museet var jag i Viktoriaparken. Tror jag i alla fall, det var väldigt dåligt med skyltar i parken och de som var där var fullkomligt nerklottrade och gick inte att läsa. Det var en fin park, men man får säkert ett mycket finare intryck om några månader när det är varmare och grönare.

 

Viktoriaparken

 

Apropå vädret så har jag fått veta att det vid den här tiden förra året var 23 grader varmt. Och att påsken i år kommer att bli kallare än julen som gick var... Lite frustrerande!

I söndags åkte jag till Kurfürstendamm och tänkte att jag skulle gå i affärer men märkte när jag var där att det ju var just söndag och stängt överallt. I måndags åkte jag till tyska teknikmuseet bara för att slås av att det ju var just måndag och då har ju nästan alla museer stängt. Måste lära mig det där med vad de olika dagarna innebär... Båda dagarna strosade jag mest omkring istället, vilket var mysigt det med!

 

En ståtlig byggnad vid i närheten av Unter den Linden som jag borde komma ihåg vad det är... en opera eller teater kanske?

 

I måndags träffade jag en grekiska som jag fått kontakt med via TU Berlins facebooksida. Det var trevligt och jag hoppas att vi ses igen! Hon ska gå alla sina kurser på engelska och lär sig därför ingen tyska alls, så det blev till att prata engelska för första gången sen jag kom hit typ. Jag vet inte hur mycket min tyska förbättrats sen jag kom hit men min engelska har i alla fall redan hunnit försämras! Kul när bland det första hon säger är hur bra engelska vi skandinaver pratar när man känner att tyskan redan har börjat förstöra den...

Igår var jag på ett språkcafé som jag fått reda på genom couchsurfing (tack igen för tipset Alina!). Det var också trevligt, lite stelt ibland men mest trevligt. Det var verkligen alla nivåer på tyska där, från de som knappt förstod något, till de som lärt sig hemma med hjälp av datorprogram/internet (vissa hade kunnat lära sig förvånansvärt bra genom det!). Så jag ska se om jag lyckas få dit Rasmus nästa vecka, tror det kan vara en rolig introduktion till att lära sig tyska.

Jag har också passat på att köpa lite tyska filmer. En av dem var från samma producenter som gjort filmen Wer früher stirbt ist länger tod. Denna hette Almanya - wilkommen in Deutschland och var liksom den förre filmen en väldigt söt, roligt och lite sorglig film. Den handlar om en liten pojke som är andra generationens invandrare från Turkiet och brottas med att han varken känner sig som en tysk eller som en turk. För att få veta lite om sina rötter får han höra historien om hur hans farfar kom till Tyskland som arbetskraftinvandrare på 60-talet. Som sagt en väldigt fin film som jag rekommenderar varmt! En liten rolig grej var förresten att det följde med en lite turkisk parlör med filmen.

 

 

Idag ska jag nog mest ta det lugnt och tvätta lite och så. På fredag kommer Rasmus och mamma och pappa hit, som jag längtar! Vädret ska tyvärr inte bli så mycket bättre, så picknicken som mamma hade planerat får vi nog hoppa... Men något kul ska vi nog kunna hitta på ändå. Pappa har letat upp allt som har med modelljärnväg som han vill kolla på, det är ju i alla fall ganska väderoberoende.

 

Igår var en riktigt slapp dag. Det var rätt skönt faktiskt. Sen blev det såklart som det alltid blir; efter att det typ inte hänt nåt alls på en hel vecka fick jag plötsligt inbjudningar till två saker på kvällen. På facebook kunde jag läsa om ett meet&greet för internationella studenter på en bar och sen fick jag ett mail av min buddy om jag ville följa med på en bar med henne och hennes vänner. Valet var dock inte så svårt, det blev det senare. Vi träffades på en bar i Prenzlauer berg, förrutom min buddy var det hennes pojkvän och hennes lägenhetskompis. Det var rätt trevligt, de var schyssta alla tre. Men språkmässigt var det lite utmanande. Även om jag förstår bra tyska är det rätt svårt att hänga med när tyskar pratar med varandra, speciellt när det störs av musik och sorl i en bar. På baren fanns en del spel som man kunde låna så vi spelade en runda TP (som för övrigt inte alls verkar vara lika vanligt här som i Sverige, ingen av dem hade spelat det innan). Det var ju såklart skitsvårt för mig. Jag har inte världens bästa allmänbildning från början och när det dessutom är "tysk" allmänbildning är jag ju helt körd. Vi spelade i lag men jag vet inte vem som vann till slut, tror vi bara lade ner spelet när det efter flera timmar blev diskussion om en knasigt formulerad fråga. Frågan löd typ "Vilken klassiker översatte X framgångsrikt från engelska i stad Y", varpå det andra laget gissade på Hamlet, men svaret var William Shakespare, som man väl kan tycka är en klassiker-författare. 

Allt som allt en trevlig kväll, även om jag hade svårt att hänga med alltid så var det säkert jättebra övning.

 

En kul sak jag har märkt här i Berlin är förresten hur nästan alla duktigt väntar på att trafikljusen ska bli gröna vid övergångsställen, även om det inte är en bil i sikte. Om det står en stor folkmassa som väntar och några smiter över innan Ampelmann är grön är det nästan alltid nån som muttrar nåt lite irriterat. Vid Brandenburger Tor är det ännu konstigare; där finns ett signalerat övergångsställe men gatan som svänger in vid övergångsstället är avstängd, dvs. inga bilar kan korsa övergångstället. Ändå står folk och väntar på att det blir grönt! Jag har hört nånstans att man kan få böter om man går mot rött i Berlin, men jag har sett poliser vid övergångsställen där folk smiter över och de ingriper ju ändå aldrig.

 

Idag tänkte jag nog gå på ett filmmuseum på Potsdamer Platz. Tyngdpunkten ska tydligen ligga på tysk film från 20-talet, och även en del om hur film användes som propaganda under nazi-tiden, så det verkar intressant! 

 

 

 

Efter lite om och men är jag till slut både inskriven i skolan och folkbokförd i Berlin. Det här med tysk byråkrati är ju inte det smidigaste som finns om man säger så. Delvis gjorde jag det väl svårare än det var, men jag tycker ändå att de borde kunna göra ett smidigare system. Typ att man ska kunna folkbokföra sig på nätet i stället för att behöva gå till någons kontor och ta upp både deras och min tid... Jag verkar i alla fall ha haft tur vad gäller kötid på Bürgeramt, som sagt har jag hört talas om folk som köat i timmavis. Jag har nu varit där två gånger, båda gångerna har jag kommit dit ett par timmar efter att de öppnat och ändå fått vänta max en kvart! Skönt det i alla fall.

 

Men igår var jag lite less på registreringar hit och dit och det medförde väl att jag tyckte allt annat här också kändes trist. Vad gör jag då? Jo, jag åker såklart till ett visst svenskt varuhus för att få känna mig liiite mindre vilsen.

 

Nu har jag varit i Berlin i ett par dagar. Den långa bussresan var helt okej, bättre än förväntat i alla fall. Det som hade varit drygast var nog drygt två timmars väntan i Köpenhamn på bussbyte, men eftersom mamma och pappa mötte upp mig och vi gick och käkade blev det riktigt trevligt istället. Sen var det ju faktiskt bara 7,5 timmar kvar, varav 45 min var på färjan, och den tiden lyckades man ju småslumra bort. Som tur var fick jag sitta själv också!

 

Av någon anledning hade jag fått för mig att bussen skulle ankomma i närheten av Hauptbahnhof och hade tänkt promenera därifrån till där jag bor. Istället kom den till Messe som ligger längre ut. Supertrött och förvirrad tog det ett tag att ställa om i hjärnan, men till slut lyckades jag ta mig in till stan i alla fall. Det blev en promenad från Friedrichstrasse istället, vilket blir en ca tre kilometer promenad. Jag bor som sagt väldigt centralt, cirka 10 minuter till fots från Checkpoint Charlie.

 

De senaste dagarna har jag haft väldigt blandade känslor.  Å ena sidan har jag kännt mig peppad över att jag befinner mig i en stor stad och att det finns massor att utforska. Jag har väl också varit lättad av att känna att sånt som kändes besvärligt, som all byråkrati som ska fixas etc, kommer jag lösa på nåt vis. Men sen har det å andra sidan varit tuffare ibland när jag har tänkt på den sociala biten med det här. Jag har tänkt att det kan vara svårt att få kontakt med folk nu eftersom jag inte går på tyska-introkursen där många Erasmusstudenter går, och att det kanske blir svårare att få kontakt med folk sen om man bara träffar dem på nån föreläsning i veckan. Det kommer väl vara en del Erasmusfester men jag vet att jag inte brukar göra något gott intryck om jag går på en fest själv, då står jag bara och ser nervös ut och krystar fram nåt nervöst om jag nu pratat med någon. Förvisso är väl många andra i samma sits vilket borde göra det något bättre. När jag är på gott humör tänker jag dessutom att den sociala biten kan få kvitta denna gång, att jag är här för att utforska staden och förbättra tyskan. Men när jag är på sämre humör tänker jag att det kan bli lite väl ensamt då. Hur som helst gör jag väl som vanligt bara saken värre genom att grubbla på det. Det får bli som det blir helt enkelt. 

 

En annan sak som har kännts sådär är att jag har fått känna på arrogansen hos servicemänniskorna här i stan. Igår skulle jag fixa ett tyskt kontantkort och gick därför till en stor elektronikkedja eftersom jag ville kunna jämföra olika abonnemang. Egentligen hade jag velat snacka med någon och säga vilka tjänster jag använde mest så att de kunde rekommendera ett kontantkort, men eftersom jag inte såg nån personal direkt ställde jag mig vid kontantkortshyllan och kollade. I en svensk butik skulle det ju oftast kommit fram någon och frågat om man behövde hjälp om man stod där länge och väl och funderade, men det gjorde de ju såklart inte här. Så jag valde ut en själv och gick till närmsta disk för att kolla upp ett par saker. Killen bakom disken sa typ "hoppas jag inte får några frågor nu!" eller nåt liknande till sin kollega. Jag fattade inte om det var på skämt eller vad han menade så jag ställde mina frågor och fick väldigt konstiga svar, typ "antagligen" och "jag vet inte". Till slut frågade jag om jag skulle fråga nån annan och först DÅ upplyste han mig om att han inte hade nån koll på det jag snackade om alls. Tydligen hade olika företag sina egna infodiskar i affären och om man skulle ha svar på generella frågor var det någon annan typ av personal man skulle få tag på. Han kunde ju inte kläckt ur sig det från början utan skulle få mig att känna mig dum först... Efter att ha letat runt ett bra tag till, och stött på ännu en medarbetare som hänvisade mig vidare till nån annan, fick jag till slut svar på mina frågor, om än på ett mycket arrogant och dumförklarande sätt där med såklart. Menmen, det är väl bara att vänja sig vid sånt här antar jag...

 

I söndags träffade jag i alla fall min tyska "buddy" (fadder) och gick och käka med henne. Hon var trevlig! Hon hade tydligen gjort ett utbyte i Linköping terminen som gick så vi hade en del att snacka om. Hon tipsade mig även om något som hette TU Sport, som alltså är skolans sportutbud, vilket var mycket brett och billigt! Så där ska jag nog gå på gympa och liknande i vår!

 

När jag kom i lördags var det soligt och fint, men sen dess har det bara blivit sämre. Idag var det riktigt ruggigt med blötsnö. Jag hade tänkt att jag skulle försöka få en överblick över staden genom att gå överallt jag skulle första veckan (och därigenom även spara pengar eftersom terminskortet, som berättigar till gratis kollektivtrafik, kommer först om 1-2 veckor), men idag fick jag ge upp den tanken och köpa ett veckokort. Så nu får jag väl passa på att åka runt på det, har ju inte gjort sådär jättemycket sightseeing än. Finns ju massor med museer jag vill se men jag har inte riktigt varit på det humöret än. Är mest trött och seg tycker jag, men det är väl för att det är så mycket nytt att ta in hela tiden.

 

Imorgon ska jag i alla fall registrera mig hos Bürgeramt, hoppas på att det inte ska ta alltför lång tid. Läste i någon reseberättelse att man kan få köa i hela fem (!) timmar om man har otur. Så jag ska se till att vara där när de öppnar så hoppas jag att det blir något kortare kötid än så... Denna Bürgeramt ligger i alla fall nära en park som heter Viktoriaparken som visst lär vara riktigt fin. I den parken ska en höjd ligga som heter Kreuzberg, alltså  det som området som jag bor i blivit uppkallat efter. Där ska även finnas ett fint vattenfall. Så om vädret inte är alltför pissigt tänkte jag knalla dit imorgon!

 

Sitter på bussen till Berlin, snyftandes efter att ha sagt hejdå till Rasmus. Vi hade väl båda förstått att det skulle bli jobbigt att vara isär men riktigt hur jobbigt började jag väl inte inse förrän igår och idag. En del av mig har till och med börjat ifrågasätta om detta verkligen var en så bra ide, en tanke som jag hoppas ger med sig när jag har hunnit komma till rätta i Berlin.

De senaste veckorna har det varit fullt upp, vilket kanske bidrar till att jag inte känner mig helt förberedd för Berlin. En helg hade jag besök av Tessan, en kompis från Växjö som jag inte träffat på jättelänge. Avslutningsmiddag med tjejerna i klassen, studieresa till Malmö och Köpenhamn och besök hos Rasmus söta lilla nya brorsdotter har oxå hunnits med de senaste veckorna. Denna veckan har jag dessutom haft två tentor, varav den sista var igår. Om jag hade fått planera om så hade jag nog väntat en vecka med att åka till Berlin, det har varit lite väl jäktigt. 

Mitt i allt detta har jag försökt planera vilka kurser jag ska läsa i Berlin, vilket inte har varit helt lätt.  Dels för att TU Berlins hemsida är så jäkla svårnavigerad. De som har gjort den hemsidan måste verkligen ha ställt sig frågan "hur gör vi det här så överskådligt och användarvänligt som möjligt?" och sen gjort precis tvärtom! Till slut kom jag fram till att det var lättare att googla sig fram till  det man var ute efter än att gå via deras startsida.

En annan anledning till att det tog tid att hitta kurser som passade är att det blir så mycket småkurser. Jag har en kurs som är 9 ECTS, övriga ligger mellan 1 och 6 poäng, vilket betyder att jag behöver ca 8 kurser för att få ihop mina poäng. Dessutom har jag läst många reseberättelser som rekommenderar att man går på fler kurser än man behöver för att kunna hoppa av de som inte är så bra, vilket betyder att jag behöver få ihop ännu fler kurser. Eftersom alla kurser löper över hela terminen är det alltså rätt kruxigt att få ihop ett fungerande schema. Till exampel ligger ju såklart de tre kurser som jag var mest intresserad av på tisdag eftermiddag. Efter mycket slit och frustration verkar jag ändå ha fått ihop ett helt okej schema, med flera kurser som verkar riktigt intressanta.

Att fixa det sista på schemat lär jag i och för sig ha rätt mycket tid till nu. Skolan börjar egentligen först i början av april men skolan rekommenderade att man åkte ner senast två veckor innan för att hinna fixa med allt. Saker som ska fixas är bl.a. registrering av boende, registrering på skolan, tyskt mobilnummer och tyskt bankkonto. Lite turistande bör väl oxå hinnas med.

För er som inte redan vet det så ska jag bo hos en ensamstående mamma mycket centralt i Berlin. Hon bor i en lägenhet med sina två barn och hyr ut två rum, ett till mig och ett till en dansk student. Jag är mycket nöjd med det boendet eftersom det känns lite som en blandning mellan en värdfamilj och ett vanligt kollektiv. 

Nu sitter jag alltså på bussen till Köpenhamn. Där ska jag byta buss. Mamma och ev. pappa möter upp där, äter kvällsmat med mig och vinkar av mig. Sen ska jag åka buss hela natten och kommer fram till Berlin imorgon bitti.

På söndag ska jag träffa min tyska fadder. Vi haft lite mailkontakt och hon verkar trevlig.Det känns skönt att ha något inplanerat eftersom jag nog kommer att känna mig rätt vilsen i helgen.

 

Vilket monsterlångt inlägg detta blev, ska försöka skriva lite oftare istället.

Bis dann!