Brandvarnarestrul m.m.

Uppdateringarna i den här bloggen kommer alltmer sällan, och blir alltmer rena rapporter om vad jag har för mig... men så får det vara så länge, kanske blir bättre när saker och ting lugnar ner sig lite, när de nu skulle hinna göra det...

Det var trevligt att ha mamma här förra helgen i alla fall, även om det blev ett kort besök. Som vanligt när min kära mor är inblandad så tror man att man ska hinna med mycket mer än vad man gör. Det blev till slut mest pysslande hemma i min lägenhet, men sånt gillar ju mamma och jag tyckte oxå det var mysigt!

På lördag-kvällen kom Jessica och åt pizza och kollade på Schlager och skidskytte, det var mycket trevligt!

Därefter följde en fin alla-hjärtans-dag. En supergod våffelbuffé på Skansen-Kronan, en promenad i en snöig botanisk trädgård och den tecknade Djungelboken visade sig vara perfekta saker att fördriva en söndag med. Speciellt om man gör det i sällskap av en go´dalmas...

I veckan har fokus legat på projektarbetet i miljö. Väldigt mycket är det som ska göras på mycket kort tid, men det känns som att vi har kommit en bit på vägen i alla fall.

Med VIC-IACES blir det snart dags för vårt andra arrangemang; vi ska gå på After Work tillsammans med internationella studenter hade vi tänkt. Hittills har vi dock bara två anmälda... Lite frustrerande är det, vi har så mycket vi vill göra, på mötet i måndags började vi t.o.m spåna på en sittning, men det funkar ju inte med så få deltagare...

Igårkväll skulle Stina haft födelsedagsfest följt av utgång. Snökaoset satte dock stopp för det mesta och det bestämdes att det skulle skjutas upp till en annan gång. Jag och ett par till skulle dock ändå åka till Stina och käka thai och kolla på melodifestivalen. Typ en halvtimme innan jag skulle åka började min brandvarnare pipa. Min första tanke var ju givetvis att ta ut batterit, men eftersom det visade sig vara en eldriven brandvarnare hjälpte ju inte det så mycket... Mycket märkligt att den pep alls då. Nästan två timmar pep det och jag blev mer och mer desperat. Till slut bestämde jag mig för att helt enkelt åka ifrån eländet, men precis när jag var på väg ut ur trapphuset hörde jag att pipandet hördes ända ut där. Det var lite taskigt att lämna grannarna med oljudet så efter lite diskussion med mamma bestämde jag mig för att ringa securitas och se om de visste vem jag kunde vända mig till. Men precis när jag slutade prata med mamma på telefon märkte jag att det hade slutat pipa, helt av sig självt!

Nu var jag lite försenad till Stina men åkte in till stan för att ta en vagn därifrån till henne. I nästan 45 minuter försökte jag få fatt på en spårvagn eller buss men allt var så himla försenat. Till slut var jag så stelfrusen att jag helt enkelt var tvungen att ge upp.


Kommentarer
Frida

Yey! :)

2010-02-22 @ 08:12:24


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0