Varför Berlin?

Jag har egentligen ett ganska ambivalent förhållande till Berlin. Staden saknar något självklart centrum och är väldigt uppsplittrat, många områden känns inte alls särskilt mysiga utan snarare ganska ruggiga, servicepersonal är ofta riktigt otrevliga (träffade på oproportionerligt många sådana under senaste resan dit) och det är i allmänhet väldigt svårt att få en känsla för denna stad. Men det är väl lite på grund av dessa saker som jag faktiskt har valt att göra en utbytestermin just där; att lyckas få en känsla för Berlin och känna sig lite hemma där känns som en utmaning. Till skillnad från Wien, där detta gick ganska fort (i alla fall är det så jag minns det), får man nog kämpa lite mer för det i Berlin och man behöver nog lite längre tid för att lära känna staden.

Just kontrasten från Wien lockar också. I Wien utgår allt mer från stadens kärna – Innere stadt, som är den gamla stadskärnan som förr inramades av stadsmuren och som nu omringas till största delen av Ringstrasse. Sen kommer Innenbezirke (innerområdena) som (till största del) ramas in av Wiener Gürtel Strasse och utanför dessa finns Aussenbezirke (ytterområdena). Berlin känns ju som raka motsatsen till detta. Det finns flera områden som känns som centrum. Detta är ju inte så konstigt med tanke på stadens moderna historia med en uppdelning mellan DDR och Västtyskland, som i sin tur delades in i en amerikansk, en brittisk och en fransk sektor. Det känns som att det finns mycket historia att ta till sig om man är på det humöret.
 
Sen finns det ju lite andra saker som gör det till ett (förhoppningsvis) bra val. Eftersom det är en stor stad är studieutbudet rätt stort. Liksom alla universitet i Tyskland är terminstiderna olika Sveriges. Vinterterminen sträcker sig från oktober till februari och sommarterminen från april till augusti. Detta gör att Rasmus, som får sommarlov (eller eventuellt så kallad ”endless vacation”, det vill säga blir tillfälligt arbetslös) i mitten av juni, kan komma och bo med mig under sommaren vilket såklart är ett stort plus.

Ett minus är däremot dialekten där, som jag verkligen hoppas att jag inte snappar upp alltför mycket av. I allmänhet tycker jag att dialekterna i Tyskland och Österrike blir finare ju längre söderut man kommer. Som i Sverige alltså…


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0