Framme


 
Nu har jag varit i Berlin i ett par dagar. Den långa bussresan var helt okej, bättre än förväntat i alla fall. Det som hade varit drygast var nog drygt två timmars väntan i Köpenhamn på bussbyte, men eftersom mamma och pappa mötte upp mig och vi gick och käkade blev det riktigt trevligt istället. Sen var det ju faktiskt bara 7,5 timmar kvar, varav 45 min var på färjan, och den tiden lyckades man ju småslumra bort. Som tur var fick jag sitta själv också!
 
Av någon anledning hade jag fått för mig att bussen skulle ankomma i närheten av Hauptbahnhof och hade tänkt promenera därifrån till där jag bor. Istället kom den till Messe som ligger längre ut. Supertrött och förvirrad tog det ett tag att ställa om i hjärnan, men till slut lyckades jag ta mig in till stan i alla fall. Det blev en promenad från Friedrichstrasse istället, vilket blir en ca tre kilometer promenad. Jag bor som sagt väldigt centralt, cirka 10 minuter till fots från Checkpoint Charlie.
 
De senaste dagarna har jag haft väldigt blandade känslor.  Å ena sidan har jag kännt mig peppad över att jag befinner mig i en stor stad och att det finns massor att utforska. Jag har väl också varit lättad av att känna att sånt som kändes besvärligt, som all byråkrati som ska fixas etc, kommer jag lösa på nåt vis. Men sen har det å andra sidan varit tuffare ibland när jag har tänkt på den sociala biten med det här. Jag har tänkt att det kan vara svårt att få kontakt med folk nu eftersom jag inte går på tyska-introkursen där många Erasmusstudenter går, och att det kanske blir svårare att få kontakt med folk sen om man bara träffar dem på nån föreläsning i veckan. Det kommer väl vara en del Erasmusfester men jag vet att jag inte brukar göra något gott intryck om jag går på en fest själv, då står jag bara och ser nervös ut och krystar fram nåt nervöst om jag nu pratat med någon. Förvisso är väl många andra i samma sits vilket borde göra det något bättre. När jag är på gott humör tänker jag dessutom att den sociala biten kan få kvitta denna gång, att jag är här för att utforska staden och förbättra tyskan. Men när jag är på sämre humör tänker jag att det kan bli lite väl ensamt då. Hur som helst gör jag väl som vanligt bara saken värre genom att grubbla på det. Det får bli som det blir helt enkelt. 
 
En annan sak som har kännts sådär är att jag har fått känna på arrogansen hos servicemänniskorna här i stan. Igår skulle jag fixa ett tyskt kontantkort och gick därför till en stor elektronikkedja eftersom jag ville kunna jämföra olika abonnemang. Egentligen hade jag velat snacka med någon och säga vilka tjänster jag använde mest så att de kunde rekommendera ett kontantkort, men eftersom jag inte såg nån personal direkt ställde jag mig vid kontantkortshyllan och kollade. I en svensk butik skulle det ju oftast kommit fram någon och frågat om man behövde hjälp om man stod där länge och väl och funderade, men det gjorde de ju såklart inte här. Så jag valde ut en själv och gick till närmsta disk för att kolla upp ett par saker. Killen bakom disken sa typ "hoppas jag inte får några frågor nu!" eller nåt liknande till sin kollega. Jag fattade inte om det var på skämt eller vad han menade så jag ställde mina frågor och fick väldigt konstiga svar, typ "antagligen" och "jag vet inte". Till slut frågade jag om jag skulle fråga nån annan och först DÅ upplyste han mig om att han inte hade nån koll på det jag snackade om alls. Tydligen hade olika företag sina egna infodiskar i affären och om man skulle ha svar på generella frågor var det någon annan typ av personal man skulle få tag på. Han kunde ju inte kläckt ur sig det från början utan skulle få mig att känna mig dum först... Efter att ha letat runt ett bra tag till, och stött på ännu en medarbetare som hänvisade mig vidare till nån annan, fick jag till slut svar på mina frågor, om än på ett mycket arrogant och dumförklarande sätt där med såklart. Menmen, det är väl bara att vänja sig vid sånt här antar jag...
 
I söndags träffade jag i alla fall min tyska "buddy" (fadder) och gick och käka med henne. Hon var trevlig! Hon hade tydligen gjort ett utbyte i Linköping terminen som gick så vi hade en del att snacka om. Hon tipsade mig även om något som hette TU Sport, som alltså är skolans sportutbud, vilket var mycket brett och billigt! Så där ska jag nog gå på gympa och liknande i vår!
 
När jag kom i lördags var det soligt och fint, men sen dess har det bara blivit sämre. Idag var det riktigt ruggigt med blötsnö. Jag hade tänkt att jag skulle försöka få en överblick över staden genom att gå överallt jag skulle första veckan (och därigenom även spara pengar eftersom terminskortet, som berättigar till gratis kollektivtrafik, kommer först om 1-2 veckor), men idag fick jag ge upp den tanken och köpa ett veckokort. Så nu får jag väl passa på att åka runt på det, har ju inte gjort sådär jättemycket sightseeing än. Finns ju massor med museer jag vill se men jag har inte riktigt varit på det humöret än. Är mest trött och seg tycker jag, men det är väl för att det är så mycket nytt att ta in hela tiden.
 
Imorgon ska jag i alla fall registrera mig hos Bürgeramt, hoppas på att det inte ska ta alltför lång tid. Läste i någon reseberättelse att man kan få köa i hela fem (!) timmar om man har otur. Så jag ska se till att vara där när de öppnar så hoppas jag att det blir något kortare kötid än så... Denna Bürgeramt ligger i alla fall nära en park som heter Viktoriaparken som visst lär vara riktigt fin. I den parken ska en höjd ligga som heter Kreuzberg, alltså  det som området som jag bor i blivit uppkallat efter. Där ska även finnas ett fint vattenfall. Så om vädret inte är alltför pissigt tänkte jag knalla dit imorgon!
 


Kommentarer
Alina

Hej!
Vad roligt att läsa om hur du har det i Berlin!!! Jag tänkte på en sak angående den sociala biten. När jag var i Bryssel cirkulerade nästan hela mitt sociala liv kring Couchsurfing (couchsurfing.org). Det är inte bara en sida där en kan hitta en soffa att sova på när en är ute och reser utan också ett sätt att träffa nya människor på nya platser. De flesta större städer har en grupp där en kan få reda på saker som händer och hitta folk som är intresserade av att göra speciefika saker (tex träffas på kafé och spela UNO eller ha matlagnings träffar). Bryssel hade en jätteutvecklad grupp på CS där det hände saker nästan hela tiden och jag skulle tro att Berlin har en minst lika bra. Efter min erfarenhet med couchsurfing är folk som är aktiva där är väldigt öppna och inbjudande att ha och göra med!

Ha det bäst!

Kram från Alina (som försöker väcka liv i den Namibiska couchsurfing gruppen :P )

Svar: Tack för tipset! Det ska jag definitivt kolla upp!Ha det bra, kram
Maria

2013-03-22 @ 21:48:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0