Efter 10 extremt intensiva dagar på STS Alpresors reseledarkurs sitter jag då åter hemma i Höör. Helt säkert utan kommande jobberbjudande men med en stor dos ny erfarenhet.

Att det skulle bli en mycket intensivare vecka än vad jag hade kunnat tro stod klart redan på vägen ner till Bad Gastein. När några i bussen började småslumra vid 22-23-tiden fick vi genast fler uppgifter att lösa, för sömn var inget man skulle få för mycket av den här kursen... Arbetsuppgifter delades ut och grupper delades in. Jag kom i gruppen Saas-Fee och vår första stora uppgift var att arrangera en pubrunda på söndagskvällen. Detta gjorde vi oxå, och klarade det riktigt bra måste jag säga! T.o.m jag gjorde mitt rätt bra, då jag skötte den mesta av kontakten med den enda icke-svenska puben.

Direkt efter pubrundan satte vi oss och jobbade med nästa uppgift: Ett välkommstmöte till Saas-Fee som skulle hållas morgonen efter. Även detta gick bra och jag skulle nog vilja påstå att jag gjorde min del även här.

Därefter gick det dock utför för min del. Att vi skulle kunna hålla pistvisning i backar där vi aldrig förr hade åkt hade jag verkligen inte räknat med och detta skrämde mig redan från första början. Att bara få ett par timmars sömn klarade jag sämre av än vad jag trott, särskilt då jag var så uppe i varv de första dagarna att jag sov väldigt dåligt de få timmarna vi hade tid till det. När det alltså på torsdagen var dags för vår "stora dag" var jag alltså redan ganska uppgiven. Vi hade bestämt oss för att åka iväg till ett annat liftsystem och hålla pistvisning där. Väl där visade det sig dock vara snökaos men vi stannade där ändå. Jag och en tjej till i gruppen fick ta hand om pistvisningen för den långsamma gruppen. Det gick väl inte så himla bra, man såg jättedåligt och jag var hela tiden rädd för att vi skulle tappa bort någon. När vi efter ett bra tag hade tagit oss ned till mittstationen rusade jag in där eftersom jag behövde avbeställa bordsbokningar som jag gjort i all hast i liften upp, när vi trodde att vi skulle skippa detta liftsystemet och åka i ett annat. Jag var redan rejält skärrad från pistvisningen och nu strejkade dessutom min mobil. Jag fick låna en telefon på restaurangen och efter ett bra tag hade jag fått tag i rätt nummer och kunde avbeställa. Jag hade tidigare även talat in en bokning på en telefonsvarare men stressad som jag var (de andra var otåliga eftersom vi inte gav några besked på vad som hände) tänkte jag att denna bokning nog inte gällde eftersom jag inte pratat med personalen personligen. Mycket dumt tänkt såklart. Ägaren från denna restaurangen ringde ju såklart vår kursledare och var allt annat än glad. Men vid detta laget hade jag väl redan gett upp i alla fall.

De sista dagarna försökte jag väl att slappna av lite och ha roligt i stället, vilket jag oxå hade. På torsdags-kvällen var det "Österrikisk afton" vilket nog var den roligaste kvällen för min del. Äkta österrikisk kultur med Lederhosen och diverse danser, härligt!

När det på lördagen var dags för individuella samtal sa jag från början rätt ut att jag nog inte hade pallat med att vara reseledare. För visst, mycket av det jag gjorde fel på nu tror jag att jag hade kunnat göra bättre om jag kände till rutinerna bättre och fick lite mer vana. Men en stor viktig bit saknas: den sociala biten! Att ett jobb där att mingla och ha ett konstant leende på läpparna inte skulle passa mig borde jag ha förstått långt innan jag åkte iväg på den här kursen. Återigen trodde jag att jag skulle kunna vara den här sociala, spralligt glada personen, eftersom jag ofta önskar att jag vore det. Men det är jag inte, och det känns faktiskt helt okej. Även "Learing by doing"-metoden är tydligen något som inte funkar på mig, jag vill ha koll på det jag gör och inte behöva improvisera, något som man tydligen ofta måste kunna som reseledare. Till en viss del känns det som en lättnad att jag nu kan bortse från sådana här jobb och rikta in mig på det jag faktiskt är bra på. I vår ska jag gå en introduktionskurs i GIS (geografiskt informationssystem) som jag tror kan ge mig en inblick i hur Väg och vatten är. I så fall blir det just det programmet på Chalmers i höst. Det tror jag blir jättebra- att jag blir ingenjör- en jäkligt bra ingenjör!

Den här veckan i Bad Gastein låter kanske som ett misslyckande, men jag tycker faktiskt att det är riktigt skönt att ha kommit till de insikter jag har gjort. Och visst har jag haft roligt, även om det nog inte märkts från andra eftersom jag varit så uppstressad hela tiden. Allt vad jag har fått vara med om och alla erfarenheter jag samlat på mig kommer nog att ta en tid att smälta. Något som jag kan säga att jag har lärt mig redan nu är att 10 minuter är en jättelång tid som man hinner med hur mycket som helst på och att en hel natts sömn är rena rama lyxen:) Hursomhelst är och förblir STS reseledarkurs 12-21 december 2008 ett minne och en erfarenhet för livet!

Tog en fika med Sara idag. Det var himla trevligt, synd att hon ger sig ut och reser nu när jag flyttar hem! Menmen, Sara är en person som man vet att man alltid kommer att ha som vän, även om man inte alltid hinner ses så mycket.

Imorgon blir det fika med Anna, det ska också bli trevligt! Behöver väl något som distraherar mig imorgon, så att jag inte stressar upp mig för mycket inför fredagen.

Fast egentligen är jag inte så uppstressad... är mer stressad för att det känns som att jag borde vara uppstressad. Lite som när jag skulle åka till Wien. Hela sommaren innan tänkte jag på hur det skulle bli och försökte förbereda mig, men det var inte förren jag väl kom dit som jag förstod vad jag gett mig in på. Då satt jag där smått förtvivlad och undrade hur i helsike en liten tjej från lilla lilla Höör skulle klara sig helt själv i stora Wien. Men det gick ju bra till slut, och det ska väl den här reseledareutbildningen också göra. Om den sen leder till jobb eller ej återstår att se, det gäller bara för mig att göra mitt bästa. 

Nu tänkte jag lägga upp ett par klipp från min nya favoritserie How I met your mother. Jag tycker det är en riktigt rolig serie, den bästa sitcomen just nu faktiskt (Scrubs konkurrerar möjligtvis om den titeln). Jag börjar med ett klipp som passar nu i förkylningstider (texten som någon lagt in stör, men klippen är roliga) 

Och så en bara för att jag inte ska känna mig som världens sämsta bilförare:

Och sist men inte minst: Slapsgiving!

Så var man 21. Ingen speciell ålder att fira. Inte som 15, 18 eller 20, eller så småningom 25. Men en helt okej ålder.
Födelsedagen har i alla fall varit trevlig. Facebook är förresten en trevlig sak, aldrig förr har så många kommit ihåg att gratta mig och/eller vetat om att jag fyllt år!  En av de som grattade var min 81-årige lärare (han lär dock inte ha fått veta det från Facebook) och sa "den som ändå vore 21".
 
På kvällen blev det italiensk restaurang med Malin, Tessan och Rosanna, supertrevligt och jättegott! Sen blev det kakor och glass hemma hos mig, och vi avslutade kvällen med Greys Anatomy och Johan Glans "Worldtour of Skåne". Jag skrattade så att jag nästan grät ibland, Malin tyckte oxå det var kul, men Tessan och framförallt Rosanna verkade måttligt roade (det var ju "Skånehumor"). Tack för att ni led er igenom den i alla fall, och tack för en trevlig kväll över huvud taget!

De senaste åren har jag haft för (extremt dålig) vana att deppa ihop på födelsedagen och fokusera på sådant som är dåligt i mitt liv. Men inte i år, icke! Så idag ser jag fram emot reseledareutbildningen om en dryg vecka (imorgon kan jag få fortsätta vara nervös inför den), idag tänker jag att jag säkert kommer på vad jag vill utbilda mig till så småningom och att det inte är så bråttom med det (imorgon kan jag få tycka att det är rätt jobbigt att jag fortfarande inte har en aning) och idag är jag tacksam över att jag har en underbar familj och många fina vänner, både i Växjö och gamla Skånekompisar (och det kommer jag fortsätta vara imorgon!). Allvarligt talat så har faktiskt den här 21-åriga Skånetösen det väldigt bra, även om hon glömmer det ibland...

Se där, istället för födelsedagsdepp så är jag faktiskt positivare än vad jag varit på bra länge!

Nu ska njuta av de sista minuterna på födelsedagen genom att titta på Björn Gustafsson-dvdn (som för övrigt heter "Ett livsverk"- rolig titel för att komma från en 22-åring...) som jag fick låna av Malin!

PS: Det snöade. På MIN FÖDELSEDAG! Precis som man alltid önskade sig när man var liten!

... för jag får inte tag på nån chokladkalender!! Kollade på Ica och Willys igår, alltså den 1:a december, men de var redan bortplockade! Kan de inte ha lite överseende med oss som aldrig är ute i tid och sälja dem några dagar in i december oxå? En jul utan chokladkalender, hur ska det gå...

Hade i alla fall sista körlektionen i Växjö idag. Ska bli skönt att släppa det ett tag, även om jag borde fortsätta hemma... Om jag nu ska ta körkort alls, helst hade jag sluppit.

Idag regnar det igen... Jag vill ha snö! NU!

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Har försökt grotta ner mig i uppsatsen på sistonde, det har gått segt men nu har jag nog kommit igång.

Helgen var ovanligt festlig, fest både fredag och lördag. Det var skoj, sista festandet i Växjö före jul för min del. Igår var hela familjen här och firade min födelsedag i förskott. Ett restaurangbesök, tårtkalas och presenter blev det, trevligttrevligt.

Nu är det julmånad! Sedan igår spelas det julmusik för fullt här hemma och snart ska jag gå och se om jag får tag på en chokladkalender på ica. Tyvärr är det inte så lönt att pynta lägenheten eftersom jag ändå åker hem till Höör på lördag... Menmen, där lär det ju å andra sidan vara julpyntat så det räcker och blir över!

Snart dags för reseledarekursen! Ska bli så roligt! Lite nervöst bara...

Nej nu får jag återgå till uppsatsen ett tag.