Auf Wiedersehen Berlin!

Det där med att blogga kontinuerligt under min Berlin-vistelse har uppenbarligen inte gått så bra. Idag är det dags att lämna denna stad och åka tillbaka till Göteborg. Det är med blandade känslor jag gör det. Å ena sidan ska det bli välidgt skönt att komma hem till gamla välkända lägenheten i fina Göteborg, som trots allt är bra mycket mer hemma än där jag befinner mig nu. Men samtidigt har jag blivit väldigt fäst vid denna stad och ju mindre tid vi har haft kvar här desto mer har vi insett hur mycket det finns kvar att se.
 
Skolmässigt har detta varit den absolut stressigaste tiden hittills i mitt liv. Jag tog mig kanske lite vatten över huvudet när jag valde kurser och skulle kanske ha valt någon "flumkurs" för att lätta upp det lite mer. Nu tog jag åtta kurser som alla var rätt krävande. Å andra sidan tyckte jag de, åtmindstonde periodvis, var mycket intressanta. Om universitetet har jag dock inte mycket positivt att säga, vilket väl är en orsak till att det inte känns som att jag har lärt mig så mycket genom undervisningen, trots allt slit. Jag tror jag återkommer till detta i ett senare inlägg.
 
Så himla mycket nytt umgänge har det inte blivit denna termin. Detta har väl dels berott på att jag inte har varit en "typisk" erasmusstudent (=någon som vill festa så mycket och ofta som det överhuvudtaget är möjligt) och dels för att jag helt enkelt inte haft tid (plugg och besök har tagit tid, och sen har jag velat ha lite tid för mig själv att varva ner ibland). Trots det har jag ändå träffat en del fina människor som jag hoppas på att ha lite fortsatt kontakt med och som man kanske kan få träffa igen någon gång nånstans i världen.
 
Att vara ifrån Rasmus har, som kanske märkts av tidigare inlägg, varit mycket jobbigare än någon av oss hade kunnat föreställa oss. Men nu efterhand känns det ändå väldigt värt det, om inte annat så för den fina sommaren vi har fått ha tillsammans här i Berlin. Eller, Rasmus har fått ha det fint och ledigt och jag har fått ha någon som lugnat och stöttat mig när det har varit som tuffast med plugget. Runt den 25e juli blev jag dessutom klar med (i princip) allt som har med plugg att göra och vi har båda fått vara turister på heltid.
 
Det bästa med dessa fem månader har väl varit att jag har fått göra det jag hade hoppats på när jag åkte hit: att lära känna Berlin ordentligt. Innan jag åkte hit i mars tyckte jag att Berlin var en väldigt spretig stad med många ruffiga kvarter och otrevlig servicepersonal. Spretigheten har jag lärt mig uppskatta, det är ju faktiskt den som gör Berlin till Berlin, och ruffigheten har jag lärt mig se charmen i. Den otrevliga servicepersonalen är det väl svårare att hitta nåt positivt med, men den har man väl vant sig vid. Det allra bästa är väl att det finns så himla mycket att upptäcka i denna stad. Jag har samlat på mig en himla massa smultronställen och tips för den som har vägarna förbi Berlin, även detta tänkte jag spara till ett senare inlägg.
 
Som ni märker hänvisar jag till senare inlägg hela tiden. För en gångs skulle tänkte jag nämligen undvika att skriva ett enda monsterlångt inlägg om ALLT som hänt utan göra det hela lite mer kategoriserat. Det finns mycket att berätta så det är väl lika bra att jag suger på denna karamell en liten stund till.
 Fernsehturm runt påsk
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0