Middag, träning och skolstress
Ikväll har jag varit på alumnimiddagen. Det var en trevlig kväll, varken mer eller mindre. Det var rätt skönt med en betydligt lugnare sittning än andra man varit på under nollningen (där framförallt alkoholintaget varit större). Inte för att de andra sittningarna inte har varit roliga, men omväxling förnöjer som det heter.
Igår var jag och tränade på Fysiken för andra gången, denna gång blev det Järngympa Intensiv. Sicket roligt pass! Och jobbigt! Jag trodde jag skulle kollapsa av utmattning flera gånger om! Passet var så gott som perfekt; tillräckligt omväxlande konditionsrörelser för att det inte skulle bli enformigt (men ändå tillräckligt okomplicerade för att man ska kunna lära sig dem inom ett par gånger), bra styrkedelar, en ledare som var peppande utan att bli för klämkäck, bra och peppande låtar (med ett fåtal undantag men det får väl gå an). Rush och final på slutet, precis som det ska vara enligt mig. Passet var 90 minuter långt så man hann ta ut sig ordentligt! Det kändes så jäkla skönt efteråt! På vägen hem, när hela kroppen var precis lagom mör och jag såg ut över ett Göteborg i skymning när bussen körde över Göta älv-bron kände jag mig nästintill euforisk...
Innan träningen hade jag dock varit rätt stressad under dagen över allt som behövs fixas i veckan; programmerings-inlämning om en vecka och så måste vi se till att få något skrivet på Byggande i samhället-uppgiften, båda uppgifterna är grupparbeten vilket gör det ännu knivigare med tidsplanering. Att matteduggan dessutom gick riktigt uselt och jag förstod att jag nog har en del att ta igen i det ämnet oxå gjorde ju inte saken bättre. Igår efter träningen, när jag var äckligt överpositiv, avfärdade jag genast alla orostankar och tänkte att det fixar jag lätt. Idag har jag blivit något mer realistisk igen, men efter att ha kollat mer exakt på vad som behövs göras på grupparbetena känns det faktiskt ändå rätt överkommligt. Det är väl mest matten som jag kanske fortfarande är lite orolig för, men samtidigt vet jag att med lite slit så ska jag bannemig klara den med!
Igår var jag och tränade på Fysiken för andra gången, denna gång blev det Järngympa Intensiv. Sicket roligt pass! Och jobbigt! Jag trodde jag skulle kollapsa av utmattning flera gånger om! Passet var så gott som perfekt; tillräckligt omväxlande konditionsrörelser för att det inte skulle bli enformigt (men ändå tillräckligt okomplicerade för att man ska kunna lära sig dem inom ett par gånger), bra styrkedelar, en ledare som var peppande utan att bli för klämkäck, bra och peppande låtar (med ett fåtal undantag men det får väl gå an). Rush och final på slutet, precis som det ska vara enligt mig. Passet var 90 minuter långt så man hann ta ut sig ordentligt! Det kändes så jäkla skönt efteråt! På vägen hem, när hela kroppen var precis lagom mör och jag såg ut över ett Göteborg i skymning när bussen körde över Göta älv-bron kände jag mig nästintill euforisk...
Innan träningen hade jag dock varit rätt stressad under dagen över allt som behövs fixas i veckan; programmerings-inlämning om en vecka och så måste vi se till att få något skrivet på Byggande i samhället-uppgiften, båda uppgifterna är grupparbeten vilket gör det ännu knivigare med tidsplanering. Att matteduggan dessutom gick riktigt uselt och jag förstod att jag nog har en del att ta igen i det ämnet oxå gjorde ju inte saken bättre. Igår efter träningen, när jag var äckligt överpositiv, avfärdade jag genast alla orostankar och tänkte att det fixar jag lätt. Idag har jag blivit något mer realistisk igen, men efter att ha kollat mer exakt på vad som behövs göras på grupparbetena känns det faktiskt ändå rätt överkommligt. Det är väl mest matten som jag kanske fortfarande är lite orolig för, men samtidigt vet jag att med lite slit så ska jag bannemig klara den med!
Kommentarer
Trackback
