Det lutar nog åt att jag väljer Stand-up över Wiehe-konsert den 21e. Lite synd att missa Wiehe. Kanske särskilt den här låten hade jag velat höra live igen. Den är kanske inte den bästa låten han har gjort, men den är i alla fall en av mycket få låtar som jag har rört mig till tårar. Det gjorde den när Wiehe sjöng den som avslutning på sin egen hyllningskonsert i Malmö på hans 60-årsdag. För den som inte visste det är alltså låten skriven till Björn Afzelius; Mikael Wiehe skrev den när han fick reda på att hans vän var svårt sjuk i cancer och hann även spela den för Afzelius. Afzelius bad då Wiehe spela den på hans begravning, vilket han oxå gjorde.