Såg Brüno i söndags. Rätt rolig film faktiskt, gillade denna bättre än Borat. Visst överdriver han lite väl mycket ibland, men det är väl det som är typiskt honom. Samtalen mellan assistenten (som spelas av svenska Gustaf Hammarsten) och Brüno är helt på tyska vilket mitt tysksinne ömsom njöt av ömsom led av (själva språket var ibland felfritt, ibland helt uppåt väggarna och uttalet var väl sådär...)
 
Särskilt rolig/intressant blir filmen när han får fram riktiga reaktioner hos folk runtomkring. Som när han snackar med välgörenhetsbimbosarna som inte har en aning om vad de snackar om. Eller när han söker hjälp hos präster för att "bota" sin homosexualitet. Över huvud taget är det absurt att se hur provocerade amerikanare kan bli av en homosexuell man, av enbart den anledningen att han är just homosexuell.

Den sjukaste och hemskaste delen är dock när Brüno har "hämtat" ett barn i Afrika som han ska göra spektakulära fotograferingar med för att bli "überfamous" och söker andra små barn som kan vara med på fotona. Sakerna som föräldrarna kan gå med på för att få deras barn att vara med är helt sinnessjuka. "Hur känner du inför att ha din son bland flytande fosfor?" "Det gillar han!", eller "Skulle din dotter kunna gå ner 6 kg till fototagningen? Och om hon inte kan det, kan du tänka dig att fettsuga henne om det behövs" "Om det behövs för att hon ska vara med så visst". Sjukt!