Sommarvärmen har äntligen kommit, men jag jobbar på. Blir så himla trött av värmen att man knappt orkar vara trevlig mot besökarna längre.

Idag pratade jag i telefon med en hörselskadad gammal tant. Det var intressant. Hon skrek, jag skrek, en del av informationen gick fram i alla fall.

Danskar har jag träffat rätt många i sommar. Märkligt hur en del kan vara jättelätta att förstå medans andra är helt omöjliga. Det kommer en massa ljud ur deras munnar och nån gång ibland kommer det ett ord som man känner igen, vilket förhoppningsvis räcker för veta vad man ska säga/ge dem. Ibland är det nästan så att man vill övergå till engelska. Men bara nästan, en skåning som måste prata engelska med en dansk är ingen riktig skåning... Att danskarna inte förstår varandra heller, i alla fall inte enligt de här klippen, är i alla fall en tröst.