Reseledarkursen

Efter 10 extremt intensiva dagar på STS Alpresors reseledarkurs sitter jag då åter hemma i Höör. Helt säkert utan kommande jobberbjudande men med en stor dos ny erfarenhet.

Att det skulle bli en mycket intensivare vecka än vad jag hade kunnat tro stod klart redan på vägen ner till Bad Gastein. När några i bussen började småslumra vid 22-23-tiden fick vi genast fler uppgifter att lösa, för sömn var inget man skulle få för mycket av den här kursen... Arbetsuppgifter delades ut och grupper delades in. Jag kom i gruppen Saas-Fee och vår första stora uppgift var att arrangera en pubrunda på söndagskvällen. Detta gjorde vi oxå, och klarade det riktigt bra måste jag säga! T.o.m jag gjorde mitt rätt bra, då jag skötte den mesta av kontakten med den enda icke-svenska puben.

Direkt efter pubrundan satte vi oss och jobbade med nästa uppgift: Ett välkommstmöte till Saas-Fee som skulle hållas morgonen efter. Även detta gick bra och jag skulle nog vilja påstå att jag gjorde min del även här.

Därefter gick det dock utför för min del. Att vi skulle kunna hålla pistvisning i backar där vi aldrig förr hade åkt hade jag verkligen inte räknat med och detta skrämde mig redan från första början. Att bara få ett par timmars sömn klarade jag sämre av än vad jag trott, särskilt då jag var så uppe i varv de första dagarna att jag sov väldigt dåligt de få timmarna vi hade tid till det. När det alltså på torsdagen var dags för vår "stora dag" var jag alltså redan ganska uppgiven. Vi hade bestämt oss för att åka iväg till ett annat liftsystem och hålla pistvisning där. Väl där visade det sig dock vara snökaos men vi stannade där ändå. Jag och en tjej till i gruppen fick ta hand om pistvisningen för den långsamma gruppen. Det gick väl inte så himla bra, man såg jättedåligt och jag var hela tiden rädd för att vi skulle tappa bort någon. När vi efter ett bra tag hade tagit oss ned till mittstationen rusade jag in där eftersom jag behövde avbeställa bordsbokningar som jag gjort i all hast i liften upp, när vi trodde att vi skulle skippa detta liftsystemet och åka i ett annat. Jag var redan rejält skärrad från pistvisningen och nu strejkade dessutom min mobil. Jag fick låna en telefon på restaurangen och efter ett bra tag hade jag fått tag i rätt nummer och kunde avbeställa. Jag hade tidigare även talat in en bokning på en telefonsvarare men stressad som jag var (de andra var otåliga eftersom vi inte gav några besked på vad som hände) tänkte jag att denna bokning nog inte gällde eftersom jag inte pratat med personalen personligen. Mycket dumt tänkt såklart. Ägaren från denna restaurangen ringde ju såklart vår kursledare och var allt annat än glad. Men vid detta laget hade jag väl redan gett upp i alla fall.

De sista dagarna försökte jag väl att slappna av lite och ha roligt i stället, vilket jag oxå hade. På torsdags-kvällen var det "Österrikisk afton" vilket nog var den roligaste kvällen för min del. Äkta österrikisk kultur med Lederhosen och diverse danser, härligt!

När det på lördagen var dags för individuella samtal sa jag från början rätt ut att jag nog inte hade pallat med att vara reseledare. För visst, mycket av det jag gjorde fel på nu tror jag att jag hade kunnat göra bättre om jag kände till rutinerna bättre och fick lite mer vana. Men en stor viktig bit saknas: den sociala biten! Att ett jobb där att mingla och ha ett konstant leende på läpparna inte skulle passa mig borde jag ha förstått långt innan jag åkte iväg på den här kursen. Återigen trodde jag att jag skulle kunna vara den här sociala, spralligt glada personen, eftersom jag ofta önskar att jag vore det. Men det är jag inte, och det känns faktiskt helt okej. Även "Learing by doing"-metoden är tydligen något som inte funkar på mig, jag vill ha koll på det jag gör och inte behöva improvisera, något som man tydligen ofta måste kunna som reseledare. Till en viss del känns det som en lättnad att jag nu kan bortse från sådana här jobb och rikta in mig på det jag faktiskt är bra på. I vår ska jag gå en introduktionskurs i GIS (geografiskt informationssystem) som jag tror kan ge mig en inblick i hur Väg och vatten är. I så fall blir det just det programmet på Chalmers i höst. Det tror jag blir jättebra- att jag blir ingenjör- en jäkligt bra ingenjör!

Den här veckan i Bad Gastein låter kanske som ett misslyckande, men jag tycker faktiskt att det är riktigt skönt att ha kommit till de insikter jag har gjort. Och visst har jag haft roligt, även om det nog inte märkts från andra eftersom jag varit så uppstressad hela tiden. Allt vad jag har fått vara med om och alla erfarenheter jag samlat på mig kommer nog att ta en tid att smälta. Något som jag kan säga att jag har lärt mig redan nu är att 10 minuter är en jättelång tid som man hinner med hur mycket som helst på och att en hel natts sömn är rena rama lyxen:) Hursomhelst är och förblir STS reseledarkurs 12-21 december 2008 ett minne och en erfarenhet för livet!


Kommentarer
Frida

Maria, ååh :) Jag är grymt stolt över dig! Och alla kan inte vara äckligt glada och sociala charterspralliga människor! Då hade jag inte stått ut! Du är bra precis som du är! Hur bra som helst att ens våga komma till insikt om vem man är och hur man är... jag är skiträdd att ställa frågan till mig själv för då kanske jag får ett svar jag inte gillar... men man kan ju liksom inte gå och ljuga för sig själv om vem man är heller. Alltså: Jävligt bra att du är du! :)



Och Väg & Vatten blir säkert jättebra! Ytterligare en anledning för mig att komma hem till Gbg också :) Jag kan guida, eller nåt... jag är iofs rätt kass i Gbg, men aja!



God Jul & Gott nytt år! Vi hörs :)

2008-12-23 @ 23:33:30


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0